Människors kärlek

Jag ligger på sängen Och röker och tänker I det främmande köket Som tänkar, vad gör jag här? refrain: Människors kärlek Människors lust Människors längtan Att höra ihop är som luft Jag skänner på huden Och hunden är lyclig Men hjärtat därunder Förvånansvärt tomt Ögonen tåras Jag skyller på rök Och går innan något gör ont refrain Och jag tror att jag vet Och jag tror att jag känner Men hur ska jag veta att Jag någonsin varit där Och fjärilars Kittlande vingspetsar är kanske Bara just det det är refrain Det är det starkaste jag känner Inget gör mig svagare än det Min fantasi vet inga gränser När jag ska skydda mitt hjärta Jag letar bland minnen Och bilden är lyckilg Men färgen förvånansvärt blek Och smaken och doften Sedan länge förlorad Är min förmåga att älska så vek