Solen i Göteborg

Riddarna av blåvits ängar Mitt på Valands trottoarer Där vi gav nummer på små papper Trampade runt var sommarnatt För vi var exemplar av en bandit Aldrig var't nåns favorit Har nog aldrig blivit rädd för nån Hisingens Bonnie och dess Clyde Skuggfäktarnas realm Casanovas söner som ville ha mer Då solen aldrig ler Hagas solblekta fasader Mitt bland värmeljus och filt, mm Gav jag mitt hjärta till en främling Du har det, här, det är ditt Och jag såg cataleyor i ditt namn Och kände solen i din famn Som att jag brann upp när du tog min hand Vid Masthuggets trappa till himlen Bland lodisar och dig Så limmades två spillror ihop Då solen just gav upp Alla sommarnätter då Tempus aldrig fanns Kalla vindar i december var ett sekelskift ifrån Och Andra lång var hemma med kaskader utav folk Och du vände dig mot mig och ser att solen börja' le