Ljusa Kvällar Om Varen

Far och mor i grinden då jag kom och tog farväl Bilden av dem bär jag i mitt hjärta och i min själ Varje natt far jag tillbaka och vägen blir allt längre till Landet Långt Bort och Längesen Där vi viskade förtroligt i skymningen På bänken invid törnrossnåren Ljusa kvällar om våren Sorgen som jag känner, den kan ingen här förstå Herre, ta mig åter, låt mig se det jag saknar så I min tanke far jag ständigt tillbaka men jag når aldrig Landet Lånt Bort och Längesen När vi gick så tätt tillsammans i skymningen Som festfolk under ungdomsåren Ljusa kvällar om våren Vår barn ska aldrig känna längtans vånda och ve Inga klara syner från mitt förgångna ska de se De ska aldrig fråga sig om det knoppas eller blommar i Landet Långt Bort och Längesen Inte höra ljudet av skratt i skymningen Som ekon ifrån barndomsåren Ljusa kvällar om våren.