Alla Är Rädda För Spöken

Alla är rädda för spöket, alla är rädda för spöket, alla är rädda för spöket, alla är rädda för spöket

När jag var barn var jag själv alltid skraj när farsan hade partaj

Jag låg på mitt rum och grät en älv, som jag alltid fick torka upp själv

Jag var alltid rädd för gubbar

Och rädd för ondskan och blixten

Och jämt var det slagsmål i sandlådan

Speciellt var jag rädd för Sixten

Alla är rädda för spöket, alla är rädda för spöket, alla är rädda för spöket, alla är rädda för spöket

En natt drömde jag om ett spöke

Herr Gusten hette han

Han hade med sig sin spökdam

De svävade hand i hand

De spökena blev mina vänner

De snällaste som jag haft

De snällaste spöken jag känner

Gusten och Christa i lakans taft

Så en morgon innan alla var klädda

Drog jag på påslakan över nyllet

Ohh sa jag och alla blev rädda

Fastän skynket var gammalt och nött

Och dessutom blått och rött

Sedan dess har jag själv varit spöke

Jag skräms så gott jag kan

Men ett ledsnare spöke än jag är

Det finner man ingenstans

För jag är så trött på att skrämmas

Och vissla i usliga rum

Gusten och Kasta är borta

Jag känner mig rätt dum

Men om jag slapp vara spöke

Och rassla och skrämma dig

Så kanske ni skulle försöka

Och börja gilla mig

Då skulle vi alla vara glada som knott

Och skratta åt spöken och troll

Då skulle jag dansa med Si-ixten på sandlådans gungade golv

Ingen är rädd för spöket, Ingen är rädd för spöket, Ingen är rädd för spöket, Ingen är rädd för spöket

Ingen är rädd för spöket...