Under varje steg
finns en väg man inte ser
det finns en tid bakom varje tag
Lyssna på din fångst
som en fånge kom du långt
och nu vinkar du förbi den stad
som är rasad och för trång
du kan gå längre än för långt
det har du visat mig varje dag
Du får mig upp ur mörkret
för här faller det
naturligt vis
Du för mig bort från siktet
där jag frusit i en gammal tid
mina ögon minns
Ligg nu inte kvar
ställ dig upp till den fanfar
som man spelar till ditt hus
Om våra vingar slår isär
det fulla glaset som jag bär
är jag någon som du lär och ser
Jag borde skaka till din röst
du tror jag lyssnar
men jag tror mig
nynna bort från allt det här
Du får mig upp ur mörkret
för här faller det
naturligt vis
Du för mig bort från siktet
där jag frusit i en gammal tid
mina ögon minns
