Hämnden

Bröder sviker bröder Vi delar bröd till döden Jag svär, mina ögon blöder Bröder sviker bröder Vad fan finns över? Snälla, säg nåt om du hör mig För mord finns ingen fristad För hämnden ingen gräns Vem här vet ens hur det känns? Elden börjar ta sig När makten smittar av sig Den som bränts känner igen Råtta äter råtta Offrets händer famlar efter koftan Synden kom förklädd till rättskipare Mördaren missade garderoben Han är avklädd precis som kejsaren Gräset högt och orm känner orm som den andre Gömt sig samma äng, såg ett ben, tog chansen Satsade högt, förlorade lika stort, bet svansen av sig själv Vad finns kvar när vi klippt halsen? Den lilla ormen sa "Slottet klär sig svart av sorg här idag" Den lilla ormen sa "Sitt kvar trotjänare det är en helt vanlig dag häromkring" Bröder sviker bröder Vi delar bröd till döden Jag svär, mina ögon blöder Bröder sviker bröder Vad fan finns över? Snälla, säg nåt om du hör mig Man sa det är en helt vanlig dag häromkring Men ryktena har nått fram till prinsen Spegelbilden såg allting Kameran har nåt smutsigt på linsen Nån här ljuger om vad som hänt Nåt här ryker det luktar bränt för Nån bad ärenden från min vän Usch, håll för munnen, det är så man skäms Andan luktar som smutsen själv En skugga skyndar fram genom slottet Föll fram när klockan slog tolfte Slottsväggen såg både offret, mordet, vapnet, döden och pappas monster Tänk sen att samma väggar viskar Tänk sen att väggen känner prinsar Tänk sen att prinsen känner spöken Samma som väggen såg samma öde Båda vet vem som gömmer sig i mörkret Tänk om väggens ögon börjar leta? Tänk om spökets finger börjar peka? Tänk om man har funnit pappas bödel? Tänk om rummet rymmer den man sökte? Vad säger det om min pjäs isåfall? Tar allt slut här inatt? Har stolsitsen lärt sig känna skam? Res dig upp, säg vad som är sant Din huvudlösa, svanslösa, maktgiriga orm till förrädare, välkommen ut ur mörkret Vi har klippt gräset hos de ängar du luftat dig på och till och med din egen skugga har vänt dig ryggen