Skönt Att Finnas Till

Skönt att finnas till (Det som håller oss vid liv -03) Det fanns en tid då fula flickor blev svanar Och ensamma pojkar blev poeter utan ord Vi var vid liv så länge som sommaren varade Vi trodde vi strosade fram på välsignad jord Hon var spröd och lite ladylik när hon kisade Och omedelbar som bara en bortkomling kan Och jag var en galning som hade nåt dolt att bevisa Eller en blåögd gosse med en skugga som en man Vi möttes utanför huset vid Engelska Hörnan Hon sa: "Jag står i katalogen, du kanske hittar mej där" Jag ringde samma kväll, hon svarade med sitt förnamn Sen föll vi huvudstupa ner i ett grumligt begär Hon frågade: "Är du säker på att du vet vad du gör, att du vågar?" Jag svarade ja och log oförskräckt och stort Så våra pappershjärtan brann med en flämtande låga Men pappershjärtan brinner alldeles för fort Och det var skönt att finnas till När tiden verkade stå still Och i luften som vi andades fanns en söt smak av vanilj Nu vet jag inte riktigt vad jag vill Men det var skönt att finnas till På hennes hud fanns stigar bara jag fick beträda En smal, blå åder i hennes liljevita lår Min tunga gick längs hennes oupptäckta vägar Mot en vallmoröd planta, som låg gömd i ett snår Det fanns nånting hos henne hon aldrig förklarade Under hennes leende låg ett obrutet sigill Så när hon frågade, då kunde jag inte svara: "För varje natt som försvinner, vill du ge mej en natt till?" Vi låg i sängen i huset med den trasiga trappen Hon baddade mina läppar med sin saliv och salubrin Och hon viskade till mej, eller var det till natten: "Din kropp är mitt bröd och ditt blod är mitt vin" Jag såg inte korset då, som jag sen skulle bära Nej, inga keruber uppenbarade sig Jag tog bara det jag trodde jag hade rätt att begära Orden hon sa blommade långt senare i mej Och det var skönt att finnas till... Jag ser ett par, dom går där nere i parken Om jag är tyst kan jag höra deras hjärtan slå Dom går där på den välsignade marken Med sina drömmar odrömda kan dom aldrig förstå Att när nån bytt ut låsen passar ingen nyckel När sanningen ligger tung och naken i ens bröst När man levt för länge, gråtit en gång för mycket Kan man då lära sig att vila i sin törst? Jag försöker gå tillbaka till det där huset Fastän jag vet att det är rivet för länge, länge sen Och ingenting finns där, varken hon eller jag eller ruset Men jag längtar efter att få längta igen Och det var skönt att finnas till...