Ändlösa Ådror

I din vansinnesfärd drömmer du dig bort?

Bortom horisonten gömmer du din sorg.

Vanställda förevändningar glömmer du bort.

Begravd i ett gemensamt arv stulet från oss.

 

I ett hopp om förändring dör vi av törst.

Vridna värderingar begraver min röst.

Ändlösa ådror slingrar sig fram.

Dränker alla band vi knutit från varandra.

 

I en felfri värld kan vi börja om.

Men dess utopi gör mig aldrig kär.

Så vi vänder andra kinden till,glömmer våra besvär.

Och deras totalitär får vi aldrig känna till.