Gammal Krigare

Försvunnen var en blodig dag Det var vid stridens slut Svärdsegg, blad och spjut Stolta och slagna tar sitt sista andetag Ren tystnad efter hand Det mörknade kring land och hav Och lugn var natten som i en grav Vid brädden av den dunkla våg Som skådat dagens strid En gammal krigare, en man av stål Från höglandets tid Hans panna låg mot handen stödd Hans kind var blek, hans barm förblödt Ej vän, ej bror han avsked tog En gammal krigare, en man av stål Ej var den jord han blödde På en älskad fosterjord Stolta och slagna tar sitt sista andetag... Hans ögon faller igen, för att genast öppnas Döden står tätt intill Slår sin skörd för att genast så ny Men natten skrider mer och mer Lyssna och hör årslagens sus En gammal krigare, en man av stål Han kom från fiende land, en oväns svärd han bar En gammal krigare, en man av stål Dock fattas broder och fosterland Som rört hans hand En gammal krigare, en man av stål Blott på livet hämden ser En gammal krigare, en man av stål Vid graven gror hatet mer och mer, mer och mer