På Mäster Olofs Tid

Pappa, hur var det förr? Berätta hur allt var förr. Det säjs ingenting, det skrivs ingenting; Hur var det egentligen förr? Då hade vi ett respekterad namn Då var jag stolt över mitt fosterland Man kände till oss vida omkring; Snart vet man ingenting När Sverige talade så lyssna man För alla visste att det vi sa var sant Att säja ifrån var en filosofi På mäster Olofs tid Då var vi tredje världens store vän En ständig förkämpe för friheten Vi sände pengar vida omkring; Snart ger vi ingenting Det vackra ordet solidaritet Fick då en innebörd som var konkret Att hjälpa till var en filosofi På mäster Olofs tid Då krävde folket av ministrarna Att hålla löftena til väljarna Att värna ordet demokrati; Snart värnas ingenting Den gången såg man som en självklarhet Att ansvar förutsätter ärlighet Att hålla ord var en filosofi På mäster Olofs tid Den gången drog sej inte medierna För att ta upp dom stora frågorna Dom ville vara ett med sin tid; Snart vill dom ingenting Den gången tilläts journalisterna Gå ut och engagera männskorna En hög nivå var en filosofi På mäster Olofs tid Då blev man uppmanad att tänka stort Och att förstå att allting hör ihop Att se att världen är som en ring; Snart ser man ingenting Den gången eldades miljonerna Till att förverkliga visionerna Att ha en dröm var en filosofi På mäster Olofs tid Den nya tiden kom en kylig natt Ingen har nånsin sett en natt så svart En natt som alla människor minns; Sen minns dom ingenting Så låt mej säja till dej, lilla vän: En kula drev oss in I tystnaden Med det var aldrig filosofin På mäster Olofs tid