Snö

Ensam jag står på urbergets brant har nyttjat min kniv men ack jag slant spanat jag har över fjäll och mark blodet mitt spills över frusen bark ett omen jag skådat som ej bådar gott måst skynda med budskap till närmaste slott en färd har börjat, en kamp mot tiden en nalkande strid mot julefriden Snö, snö, kalla flingor landet styr Snö, snö, stormen tilltar snön den yr En hisnande färd ibland kottar och barr hör ett mystiskt och underligt knarr jag träffas i ögat av taggig ond gren stupar tvärt emot spetsig sten på stubbe jag vilar mig blott en sekund plötsligt så slängs mot mig boll så rund faller på knä, till min gud jag ber vänder mig om och till min fasa jag ser Snö, snö, kalla flingor landet styr Snö, snö, stormen tilltar snön den yr mitt ynkliga liv hänger på tråd till vädrets makter jag nu ber om nåd ett öga förlorat, ett sår uti hand jag önskar mig bort ifrån kylans land ett hål bak i huvudet, ett skar i min arm längtar jag hem till min moders barm allt blod jag förlorat, jag nu tynar bort jag äro oduglig, av värdelös sort Snö, snö, kalla flingor landet styr Snö, snö, stormen tilltar snön den yr Död, död, livets låga nu dött ut Död, död, ingenting är som förut