En lampa i mässing

Över fönstret i mitt rum Lyser en lampa i mässing ibland Ingen vet hur man slår på eller av Jag har vridit överallt Jag har tryckt på varenda knapp Men den är kopplad till nåt annat Det är inget magiskt med det Det bara råkar vara så det är Och just ikväll lyser den så förbannat Och jag tror mitt fönster vetter åt ditt håll Även om det är många många mil Många mil och år Just ikväll förbannar jag min tystnad Jag skulle ha sagt nåt Det kunde varit schysst om jag sagt nåt Gärna nåt bra Kunde varit schysst Om jag sagt som det var Tiden har iallafall sprungit iväg Spåren försvinner och jag kan ha glömt Vem du är och varför du Träffade mitt hjärta så hårt Nu är vi sand i vinden Sand från dom sopade gatorna på våren Sand från gårdarna vi krigade om Från tårarna och skratten Dom lokala banden Sand i vinden som blåser Blåser vidare bort Har skymningen nånsin varit så dramatisk Och känslan så rå Har nånsin havet vart så djupt Och himlen så blå Har nånsin havet vart så djupt som då Jag undrar var du tagit vägen Jag undrar var du blev av Dom kallar dig Svea Kallar dig Svea Men det sa aldrig jag Du var aldrig så noga med Flaggor och vapen och titlar Du såg inga värden i sånt Ett hjärta är ett hjärta Och kärleken är stor, sa du Vad är det som hänt dig nu? Du var aldrig nån husmor med knut i håret Men dörren stod på glänt alla dagar på året Det var till dig man kom Om man var sargad och svag Och var det storm på riktigt Var det hos dig man ville va Vad är det som hänt dig nu Gick du helt in i dimman Blev havet alltför djupt och vägen för lång Tror du att vi ses igen nån gång Över fönstret i mitt rum Lyser en lampa i mässing ibland Ingen vet hur man slår på eller av Jag har vridit överallt Jag har tryckt på varenda knapp Men den är kopplad till nåt annat