Mjölnarens Irene

Den ene kom på hösten Just när isen bundit sjön Den andre under vintern Muntert traskande i snön Fast båda hade tjänat Kung och krona i armén Så blev de genast fiender Om mjölnarens Irene Men flickehjärtan är ingenting att lita uppå De klappar stundom för en, men lika ofta för två Och aldrig det händer när en flicka blir fru Att man är tre som blir ett utav tu För att få slut på tvisten Så sa mjölnarn till sitt barn "Den som ger tusen daler Får båd dig och halva kvarn" Och friarna i världen Drogo ut på flinka ben För att förtjäna daler Och för mjölnarens Irene Men flickehjärtan är ingenting att lita uppå De klappar stundom för en, men lika ofta för två Och aldrig det händer när en flicka blir fru Att man är tre som blir ett utav tu När fyra år var gångna Sågs en dag en ömklig syn Hur båda kom och traskade Från varsitt håll mot byn Men inga daler hjälpte Ty för flera år sen ren En rikeman från grannbyn Hämtat mjölnarens Irene Men flickehjärtan är ingenting att lita uppå De klappar stundom för en, men lika ofta för två Och aldrig det händer när en flicka blir fru Att man är tre som blir ett utav tu Men flickehjärtan är ingenting att fästa sig vid De klappar stundom för en och två men också för tre Och friarna svor att aldrig mer ta sig fru Och är de trognaste vänner ännu