Inga vita liljor
Ingen blek tunn hud
Inga ljusblå ögon
Ingen jävla gud
Inget rosa skimmer
Ingen nostalgi
Jag ställer skärpan
Och tittar på
Tittar på mitt liv
Jag gräver i min trädgård
Tuktar klipper skär
Under jorden föds den
Taggiga ros jag är
Och ingen annan ser det
Du vet egentligen ingenting om mig
Vi delar samma taxi
Men aldrig någonsin
Hem till mig
Och tänk så många år det tar
Att öppna den där låsta dörren
Då allting blir ett stort aha
Och man ser sig själv i spegelskärvor
Man flyter ihop av alla småfragment
Till nåt som fanns för länge sen
Och den som kanske har haft tur
Kan samla sig och känna sig hel sen
Och sommaren går och hösten kommer
Men inget bryter längre ner mig
För just idag är inte dagen som
Förändringen är evigt
Och även om det låter krasst
Så finner jag lugnet i just det
Och varje del av hjärnan och min kropp
är just den kvinna som jag blev
Vi stannar någonstans och stiger ur
Och hoppas att vi kan hålla varandra
Den dagen det känns som om allting spårar ur
Här - kom
Ta min hand
