Bestigning

Längst upp tar du dig

Står där, andfådd

Din tunna gestalt

Svart öken, stumt slam

Du, i dina bylsiga kjolar

Kala slätt,

Denna rungande tystnad

Tunn rök, först: en viskning

Plötsligt regn, av gnistor!

Ett muller och:

Glödande floder, som ormarströmmar

stritt,

blir till tunga vågor

Ditt hjärtas hopp

lyfter-