Den sorgliga orkestern

Jag vet inte var dom kommer ifrån

Sorgerna inom mig

Dom för mig till ett land långt bort

Och förför mig med sina sånger

Förlåt för tystnaden jag bär

Och all den tid jag aldrig var här

I dina armar

Jag spelar i den sorgliga orkestern

Och dricker mig till sömns varje kväll

Vi spelar inte upp till fest längre

Vi sitter tysta vid vår lägereld

Om jag kunde skulle jag vara någon annan

Nånting bättre och som alltid stannade

I dina armar

Ja jag är trött nu, orden flyr mig

Dom kommer inte lika lätt som förr

Jag kan se livet, sönderblekt framför mig

När jag går ut genom dörren

Det är som jag alltid måste bort

Något som ropar, i mitt blod

Plötsligt är livet något man redan gjort

Och himlen brister inombords

Var det det här jag ville va

Hur många nätter har jag kvar

I dina armar

I dina armar

I dina armar

I dina armar