Den Gyllene Fregatt

Det var en gång ett skepp som gick på blåa Kattegatt Och det stolta namn den bar var den gyllene fregatt Men en dag so kommer upp mot oss en Brittisk örlogsman Där vi seglade på havet, havet, blå Gick upp på den blåa ocean Då kommer vår kajutvakt och på örlogsmannen ser Och han säger til kaptenen, jag undrar vad du ger On jag simmar ut till Britten och jag sänker henne ner Till botten utav havet, havet, blå Botten av den blåa ocean Ja då skulle du få guld och silver när vi går i land Och jag skulle också skänka dej min enda dotters hand Om du simmar ut til Britten och du sänker henne ner Ner till botten utav havet, havet, blå Botten av den blåa ocean Då gjorde han sig redo och i vattnet dök han ner Och så snabbt som själva tanken sågs han simma mot sin mål Och i spännet på sitt bälte borrade han trenne hål Så att skeppet sjönk i havet, havet, blå Sänktes i den blåa ocean Så sam han snabbt tillbaka till den Gyllene Fregatt Men kaptenen hade ångrat vad han lovat och sa att Nu så seglar vi på väg över blåa Kattegatt Och han lämnades i havet, havet, blå Han fick stanna i den blåa ocean Men besättningen på däck stod vid relingen och såg Hur han kämpade mot strömmen när han kvar i vattnet låg Och han tiggde och han grät när han slogs med vind och våg Att ej lämnas kvar i havet, havet, blå Lämnas i den blåa ocean Och kamraterna på däck honom ut ur vattnet tåg Men han hade inga krafter kvar han föll ihop och dog Och han sveptes i sin flagga som var stor och vacker nog Och han sänktes ned i havet, havet, blå Sänktes i den blåa ocean