Lövspröda drömmar i tårsaltad jord.
Svältfödd på hoppet från lönnsåddens rot.
Visnar likt grönska i höstsolens sken.
Självmördarrepens knarrande ton där isvindar spelar gravvalvens hymn över dem som trampat tistelstigens grus.
Bokbålens sken skingrar tvivelskuggans feberdröm.
En blodfota vandring i törneträlars led där pisksmekta jordebarn söker gravvaggans tröst.
Likbålen flammar i doktrinernas tidevarv men min själ och min kropp skälver av köld.
Och världen talar med enfaldens röst.
Låt mig finna trälvägens slut.
Låt mig fly armodets plågor.
Låt mig dikta frihetens hymn.
Låt oss sjungs gravens lovsång.
