Märk Hur Vår Skugga (Fredmans Epistel No 81)

Märk hur vår skugga Märk, Movitz mon frère Inom ett mörker sig sluta Hur guld och purpur I skoveln, den där Byts till grus och klutar Vinkar Charon från sin brusande älv Och tre gånger sen dödgrävaren själv Mer du din druva ej kryster Därföre, Movitz Kom hjälp mig och välv Gravsten över vår syster! Ack längtansvärda och bortskymda skjul Under de susande grenar Där tid och döden en skönhet och ful Till ett stoft förenar! Till dig aldrig avund sökt någon stig Lyckan, eljest uti flykten så vig Aldrig kring grifterna ilar Ovän där väpnad vad synes väl dig Bryter fromt sina pilar Lillklockan klämtar till storklockans dön Lövad står kantorn i porten Och vid de skrålande gossarnas bön Helgas denna orten Vägen opp till templets griftprydda stad Trampas mellan rosors gulnade blad Multnade plankor och bårar Till dess den långa och svartklädda rad Mjukt sig bugar i tårar Så gick till vila, från slagsmål och bal Grälmakar Löfberg, din maka Där, dit åt gräset långhalsig och smal Du än glor tillbaka Hon från Dantobommen skildes idag Och med henne alla lustiga lag Vem skall nu flaskan befalla? Torstig var hon och uttorstig är jag Vi är torstiga alla