Hjärtats Slutna Rum

Det är så typiskt på sitt sätt Att jag kom hem för sent igen Jag gjorde aldrig någonting rätt Jag gav väl upp för längesen Jag tar min första cigarett I det som en gång var mitt hem Jag ser skuggan av en pojke Han står darrande och stum Vid ditt hjärtas slutna rum Men jag har märkt att år för år Så ser jag mer av dig i mig I allt jag gör finns dina spår Fastän jag fåfängt värjer mig Det är så typiskt dig att gå När jag nu vill fråga dig Där står en liten pojke Han står darrande och stum Vid ditt hjärtas slutna rum Du var så länge denna bild Av allt jag inte velat vara Så det känns konstigt att jag saknar dig idag Det tog väl 20 år att inse Att jag felat också jag Men det är svårt att helt förlåta Att du låtit mig stå stum Vid ditt hjärtas slutna rum I en låda på ditt bord Där står ett brev du aldrig sänt Där några valhänt skrivna ord Ställde dörrarna på glänt Och där av ljuset tydliggjort Där står en man jag aldrig känt Han som velat och sen tvekat Och sen stått darrande och stum Vid ditt hjärtas slutna rum Du var så länge denna bild Av allt jag inte velat vara Nu såg jag pappan som du en gång ville vara Det tog väl 20 år att inse Att jag felat också jag Och jag ångrar Och jag sörjer Att jag aldrig upptäckt förr Att från ditt hjärtas slutna rum Fanns en dörr Till mitt hjärtas slutna rum Fanns en dörr Till ditt hjärtas slutna rum