Isjungfrun, Op. 20

Swedish original:

Der borta i bländande ljuset

vid nordliga himmelens bryn,

der ser dig min anande längtan,

du fagra bedårande syn

med sol mitt i natten på ödsliga vatten

Din tron är af isens kristaller,

din dräkt af den hvitaste snö.

Ej öga ännu dig har skådat,

du jordenes stoltaste mö.

Och dock en förtärande längtan

du väcker sen tusende år,

du lockat så mången i döden

med hoppet att finna ditt spår!

Det sägs väl den djerfve skall komma

och krönas med seger en gång,

att isen skall dånande remna

vid vindarnas jublande sång.

Då darrar din gnistrande krona,

då vacklar din herrskaremakt!

Då isarnas drottning du rodnar

i midnattens glödande prakt.

Då smälter i solen, för alltid,

din spira vid polen.

English translation:

Over there in the blinding light

by the brow of the northern sky,

there my foreboding longing sees you,

you beautiful adorable sight

with sun in the middle of the night on desolate waters

Your throne is of ice crystals,

your robe of the whitest snow.

No eye has yet seen you,

you proudest maid on Earth.

And yet a consuming longing

you awaken since thousands of years,

you lured so many into death

who hoped they would find your track!

It is said that once the brave will come

and be crowned with victory,

that the ice will thunderously crack

by the jubilant song of the winds.

Then your sparkling crown trembles,

then your lordly power falters!

Then, Queen of the ice, you blush

in the glowing splendor of midnight.

Then melts in the sun, forever,

your scepter at the pole.