APOC och jakten på självförtroendet - kapitel 4, del 1

Kapitel 4 - Snacket

Ådrorna, som syns genom lacken i materialet på det rustika gamla trumsetet, slingrar sig fram. Apoc tar ett steg framåt och stryker med handen över lacken, en våg av förtjusning och förvåning gör att det pirrar i hela magen.

Är det verkligen sant? Har någon glömt ett trumset här, i arkadhallen? Det här måste vara den bästa dagen i mitt liv, tänker Apoc. Han går runt trumsetet i en halvcirkel för att inspektera det. Under virveltrumman ser han att det ligger ett par trumstockar. Han böjer sig ner, tar upp dem, sätter sig på trumstolen och börjar att spela.

Apocs ansikte kastar sitt sken över hela Arkadhallen. Sekunder, minuter och timmar flyter återigen samman när han förlorar uppfattningen om tid och rum.

Inte förrän solens första strålar börjar lysa in genom fönstret, och träffar honom rakt i ansiktet, slutar Apoc att spela.

Herregud, jag har spelat hela natten, tänker han, nu måste jag gå och sova om så bara för en kort stund, annars kommer jag aldrig orka att ta mig till skolan.

Apoc vaknar till ljuden som vittnar om att staden redan har vaknat. Bilar tutar, människor ropar och springer igenom sin vardag. Han känner sig så trött att han kämpar för att sätta sig upp men lyckas till slut, släpar sig genom svängdörrarna och går ut på gatan på väg mot skolan. Han är sen.

Brotorpsskolans entré ekar tom. Apoc springer genom korridorerna, fram till klassrummet, öppnar försiktigt dörren, smyger in och sätter sig bredvid Leah.

Han ser mig nog inte, tänker han och sneglar snabbt på Leahs bok för att gissa sig till vad Erik pratar om.

-Sida 24, Gustav Vasa har han börjat prata om, säger Leah snabbt, som om hon vet exakt vad Apoc tänker.

Hela dagen har han svårt att koncentrera sig. Allt han hör är olika trumkomp och hur trumpinnarna flyger fram över trumsetet. Han vill bara springa hem till Arkadhallen och spela, helhjärtat, gränslöst och förlora sig i musiken igen.

PANG!

Plötsligt släpper Erik en stor bok, rakt ner i bänken där Apoc sitter. Han far upp med ett ryck och inser att han nog måste ha somnat, för när han tittar upp ser han att klassrummet är tomt och den enda som är kvar är Erik.

-Godmorgon solstråle, och välkommen tillbaka till verkligheten. Erik ler mot Apoc när han sätter sig på kanten av bänken. Apoc skiner upp i rosa som svar. Den färgen har han bara lyst en gång tidigare och det var när han var nervös och generad på scenen med musikerna från 9:an.

-Hur mår du Apoc, trivs du i klassen och bland kompisarna? frågar Erik vänligt.

Apoc blinkar grönt som svar vilket betyder JA.

-Leah är väldigt snäll mot dig, eller hur? frågar Erik.

Återigen blinkar Apoc grönt.

- När man är ny i en klass kan det kännas som att vara en liten fisk i ett stort hav, det är okej att känna sig lite vilse och jag finns alltid här om du vill prata. Det bästa du kan göra är att hitta det och de personer som får dig att skina, känna dig stark och hitta ditt självförtroende. Att bara följa strömmen och göra som alla andra leder inte till att du hittar det du brinner för, säger Erik med omtänksam röst. Samtidigt funderar Apoc kring vad "självförtroende" är för något.

-Självförtroende är som att du har en liten superhjälte inuti dig som hjälper dig att tro på dig själv oavsett om du gör något du aldrig gjort förut. Att vara modig innebär inte att du aldrig är rädd, utan att du vågar ta klivet ändå. Varje gång du lär dig något nytt och tar ett modigt steg växer din inre superhjälte sig starkare.

Apoc lyssnar på Erik med fullt fokus. Precis som han beskriver det, känner Apoc när han sitter bakom trummorna. Där och då är han oövervinnerlig, lycklig, han skiner med all sin kraft och ingenting i världen kan ta det ifrån honom.

-Om du hittar något som inspirerar dig och får dig att skina ännu lite starkare, tvivla inte då. Det finns många stigar i skogen av självförtroende, och varje stig är unik, säger Erik med ett leende. Om du vet vad du drömmer om, gå på upptäcktsfärd. Ditt självförtroende kommer att växa sig starkt som ett träd.

Apoc känner att det som Erik säger känns rätt, att utforska sina drömmar leder till självförtroende och Apocs väg är genom musiken.

I skolan, på lektionerna, med kompisarna och på fotbollsplanen har Apoc kul, men bakom trummorna är han ostoppbar och lycklig. Allt han tänker på och allt han drömmer om är att spela trummor. Varje dag efter skolan sitter han och övar och på torsdagar går han förbi parken för att spela med de andra i bandet. Till en början visar Stacey honom en del coola fills och grooves, men Apoc lär sig snabbt.

-Apoc, jag vet inte vad jag ska lära dig längre, du är galet bra, säger Stacey.

Han blir glad och alldeles varm inuti när hon säger det, det får honom att vilja spela ännu mer.

-Du kanske ska prova att spela till några andra låtar och lyssna på hur andra trummisar spelar, ger Stacey som förslag. Apoc tittar på Stacey och inser att han inte har tänkt på det, han har bara förlorat sig själv i trummorna.

-Om du vill, får du låna min musikspelare och mina hörlurar. Jag använder dem när jag övar till nya låtar och vill höra musiken utan att samtidigt överröstas av mitt eget trumspel, för det låter ju en del, säger Stacey och ler.

Apoc tar tacksamt emot musikspelaren och lurarna, formar händerna till ett hjärta och blinkar rött med ansiktet innan han snabbt rör sig hemåt.

Dundrande in genom svängdörrarna hemma i Arkadhallen kastar han sig upp på trumstolen med en sådan fart att han nästan faller till backen. Han tar fram musikspelaren, väljer en låt och trycker på PLAY.