O Store Gud

O, store Gud, När jag den värld beskådar, Som du har skapat med ditt allmaktsord. Hur där din visdom leder livets trådar, Och alla väsen mättas vid ditt bord. När sommarvinden susar över fälten, När blommor dofta invid källans rand, När trastar drilla i de gröna tälten, Vid furuskogens tysta dunkla rand. Då brister själen ut i lovsångsljud O store Gud, o store Gud! Då brister själen ut i lovsångsljud O store Gud, o store Gud När jag i bibelns skådar alla under, Som Herren gjort sen första Adams tid, Hur nådefull Han varit alla stunder, Och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid. Då brister själen ut i lovsångsljud O store Gud, o store Gud! Då brister själen ut i lovsångsljud O store Gud, o store Gud! När en gång alla tidens höljen falla, Och jag får skåda det jag nu får tro, Och evighetens klara klockor kalla, Min frälsta ande till dess sabbats ro. Då brister själen ut i lovsångsljud O store Gud, o store Gud! Då brister själen ut i lovsångsljud O store Gud, o store Gud! O store Gud!