Så kom snön jag går utan vantar.

Näsan rinner jag har nya skor.

Vi bär en tung gran, upp från vasaparken.

Jag håller handen, i min pappas rock.

Så kom is över Stockholms vatten.

Jag sprang ut där alltid långt långt bort.

Din röst i mig du måste stå för något.

Och du får börja, med att stå för dig.

Du sa: Vill att du ska se på dig själv.

genom all den kärlek jag alltid sett dig.

Vill att du ska älska dig själv för allting förändrats så fort.

Dina vita hästar sover än.

Sover som din skönhet, o din kraft.

Allting ska förändras.

Mitt barn.

Så kom våren och alla känslor.

ruset i trädet som öppnande sig.

Tid som rinner ner för Upplandsgatan.

Jag går och väntar på att något ska ske.

Spegel, spegel har du någonsin svarat?

Allt jag ser här är mig själv igen.

Jag står kvar på den tunna isen, nåt som alltid drar mig ut på den.

Jag vill att du ska se på dig själv. Genom den kärlek jag alltid sett dig. Vill att du ska älska dig själv.

För allting förändras så fort. Dina vita hästar sover än. Sover som din skönhet och din kraft.

Allting ska förändras, mitt barn.

Mitt barn.

En än gång så ska världen skaka.

Ännu en våreld flamar upp i mig.

Jag har drömmar som måste sörjas.

Jag ser vägen ligga framför mig.

Vill att du ska se på dig själv.

Genom all din kärlek som jag alltid har sett dig.

Vill att du ska älska dig själv, för allting förändras så fort.

Dina vita hästar sover än. Dem sover som din skönhet och din kraft.

Allting ska förändras.

Mitt barn.

Mitt barn.