Stenansiktet

Jag är mjuk, mjuk som ett barn Jag är rädd för ensamhet Men en stenhård verklighet Får mig byta identitet Jag blir hård, hård som en sten Som en stålbegjuten form Som en vind i uniform Kall som en storm Jag vill bestämma min dag Och jag hoppas att jag kan stå på egna ben Men jag får inte va svag Och du fordrar att jag blir lika hård som sten Jag blir hård, hård som en sten Som en känslolös fasad I en tom och öde stad Som ett träd med vissna blad Jag är mjuk, mjuk som ett barn Om du ser mig ut och in För mitt skal är bara skinn Varm som din kind Som en sten, hård som en sten Som ett barn, mjuk som ett barn Som en sten, hård som en sten Som ett barn, mjuk som ett barn Som en sten, hård som en sten Som ett barn, mjuk som ett barn Som en sten, hård som en sten Som ett barn, mjuk som ett barn