Zombies

Kanske drev vi från varann den dan du fick mej se

att världen utanför i din fixidé va full av zombies

Vi behöver inte prata om det

Kanske såg du nåt jag inte såg i dimmorna

som kastades i ansiktet på oss

när tiderna förändrade oss med

Vi behöver inte prata om det

Men när våren kom och vi tog cyklarna

när första morgonsolen glittrade

i våra sönderfestade ögon

var du som mej, och jag dej

Vi kan gräva våra skyttegravar livet ut

som om det spelar roll hur vi ser varandra nu

när åren gjort sitt

Vi behöver inte prata om det

När vintern kom tog vi en promenad

över isen under stjärnorna

och det kändes som vi ägde stan

och du var som mej, och jag dej

Det va allt vi aldrig sa

Som om vi alla vore monster

Som att vi väljer om vi äter eller äts av varann nu

Men du var som mej, och jag dej

Som mej, som mej, som mej

Du var som mej