Alla åren jag förbidat, all min längtan har förtvinat.

Ängslan följer mig till slutet. Handen domnar, hopp förgås.

Dikten jag skrev i natt var så sann fastän orden var bak och fram.

Tärd av tidens tand falnar ljus, mörkret vill ta mig nu.

Längtan att sätta min värld i brand. Bläck likt drömmar envist torkar.

En slinga rök över slocknat ljus. Diktens bok jag slår igen.

Tid är sand som flyktigt rinner mellan fingrar medan mina fotspår tynar och försvinner.

Tid är sand som flyktigt rinner mellan fingrar medan mina drömmar falnar och försvinner.

Drömmar falnar och försvinner.

Dörren öppnas nu på glänt, det är dags att ge sig av.

Dikten jag skrev i natt var så sann fastän orden var bak och fram.

Tärd av tidens tand falnar ljus, mörkret kan ta mig nu.

Genom dis och mörka brötar, Körkarlens magra gestalt styr sin båt med fast beslutsamhet.

Medan vattnet blir till is som avspeglar allt som aldrig blev av.

I månens bleka sken. Hans långa svarta båt river hål i drömmens tunna is.

Isens vakar gapar tomt. Väl framme vid mitt mål jag drunknar tyst.