APOC och jakten på självförtroendet - kapitel 5, del 4

Han vet inte var han ska ta vägen, överallt ser han elever och lärare som vill komma fram och prata med honom. Stacey och Oliwer har dock pressat sig fram.

-Apoc, det där var helt fenomenalt, säger Stacey och kramar om honom.

-Jag vet inte hur du kunnat bli såhär bra på så kort tid, du måste ha övat like crazy, men kiddo, du kan verkligen put on a show! avslutar Oliwer.

Apoc tittar upp och blinkar med sitt gröna ljus som tack, men han vill verkligen hitta Leah. Var är hon?

Han kommer upp bakom scenen igen och där står Leah med sin röda gitarr.

Erik sticker fram huvudet genom scendraperiet.

- Leah, det är din tur härnäst, var beredd.

Apoc går lite kaxigt glad fram emot Leah som står och tittar ner på gitarren men när hon vänder sig mot Apoc rullar små nätta tårar nerför hennes kinder.

-Åh, hej Apoc, jag..

Leah kämpar med att få fram orden, hon är märkbart ledsen men Apoc ser inte Leahs tårar. Han börjar istället direkt förklara hur han klarade av det svåra solot, hur publiken ställde sig upp, applåderade honom och hur han blivit överöst med beröm. Leah kämpar med att hitta de rätta orden, hon känner sig sårad över att Apoc inte verkar se hur nervös och ledsen hon är. Med all sin kraft lyckas hon ändå pressa fram:

-Ja, jag är så glad för din skull, vilket framträdande, du var riktigt, riktigt duktig!

Apoc bara fortsätter att gestikulera och ser inte hur Leah mår, när Stacey och Oliwer återigen kommer gåendes förbi och ropar:

-Apoc, de andra har inte en chans, du kommer att vinna alltihop!

Apoc vänder sig om och ger Oliwer och Stacey en high five.

Han märker knappt att Leah lägger ner sin gitarr, vänder sig om och går.

Pressen, avsaknaden av stöd och till råga på allt, det arroganta övermodet och avsaknaden av omtanke från Apoc, gör att Leahs tårar faller ner för kinderna medan hon kippar efter luft. Leah är både arg och ledsen när hon går ifrån aulan, över skolgården och in i kvällens mörker. Av alla hennes vänner trodde hon ändå att Apoc, som vet precis hur det känns att vara utanför, ensam och utan någon att stötta sig mot, skulle förstå vad hon går igenom. Han vet ju att hon var nervös och att hon övat intensivt på gitarr och ändå kan han inte visa förståelse och finnas där för henne också. Leahs tårar blandas med regnet som öser ner över henne när hon springer bort från skolan, ensam hemåt.

Samtidigt koras vinnaren av Brotorpsskolans 25:e talangjakt. Eriks röst dånar ur högtalarna när han säger Apocs namn och publiken i aulan utbrister i ett öronbedövande vrål. Alla hurrar för Apoc.