Var står det skrivet

Jag var på väg till min barndomsstad

För att uppdatera mig om allt som skett

Jag såg fram emot det och var ganska glad

Hade redan köpt biljett

Det var ett tag sen jag sist var där

Hade lovat att hälsa på

En gammal släkting, en militär

Jag minns som brutal och rå

"Var står det skrivet?" frågar jag mig

Att man ska vänta hela livet, innan man säger nej

På en bänk strax intill mig satt en kvinna och en yngre man

Man kunde se på de de hade med sig att de skulle till ett annat land

Kvinnan pratade, hon höll en monolog

Mannen teg och gav inget svar

Det var då jag ganska tydligt såg att han helst hade stannat kvar

"Var står det skrivet?" frågar jag mig

Att man ska vänta hela livet, innan man säger nej

Solen sken där jag satt, våren hade kommit tillbaks

Jag brydde mig faktiskt inte ett skvatt att alltid va' till lags

Så jag rev itu min tågbiljett och slängde den i en papperskorg

Så gick jag bort och köpte mig en baguette på Knut den stores torg

"Var står det skrivet?" frågar jag mig

Att man ska vänta hela livet, innan man säger nej

Mm, "Var står det skrivet?" frågar jag mig

Att man ska vänta hela livet, innan man säger nej