En hinning till Anton

Sjung en sång för mig Var var hans sång där i viken? Som när som snön föll, föll han för musiken När snön föll, föll han för min sång Så himla fin, ja han var rar, inte mörker Men ändå sorgsen, så där så att jag märker Att han är sorgsen, undra vad han tänker När snön föll, föll han då för mig? Spåren tina när han gick hem Första dan på året Han försvann i juli fast det var varmt Var han så kall, så kall Var han så kall, så kall Fast jag hann en gång, kom jag för sent Han har lämnat sen och så jag, jag kom för sent Min enda hinning finns nog inte mer Fast jag sa hej, finns jag inte mer Spåren tina när han gick hem Första dan på året Han försvann i juli fast det var varmt Var han så kall, så kall Var han så kall, så kall Så nu sjunger jag en sång för dig Fast det är höst vill jag sjunga för dig Jag mena aldrig att klampa in igen Jag ville bara ha dig som min vän Spåren tina när han gick hem Första dan på året Han försvann i juli fast det var varmt Var han så kall, så kall Spåren tina när han gick hem Första dan på året Han försvann i juli fast det var varmt Var han så kall, så kall Var han så kall, så kall