Ramunder

Och Ramund, han steg i skeppet in Det braka i var och en aure Och alla män som på skeppet var De tänkte de hade förgånges Vi förgånges icke här, sade Ramund Vi seglar likaväl, sade Ramund den unge Så segla de över den stora sjö Allt inne på jättarne lande Och Ramund, han gick lite bättre fram Där fick han se store jätten Stande Nu är jag kommen här, sade Ramund Förutan stort besvär, sade Ramund den unge För kära, min Ramund, du skona mitt liv Du gör mig nu alls ingen skada Sju tunnor guld ska jag giva dig Det ska skina som solen, den klara Detta tar jag när jag vill, sade Ramund Du får int' leva än, sade Ramund den unge Det första taget de togo ihop Så tog de ihopa med händer Och Ramund han nappa i jättens skägg Så köttet, det lossna ifrån tänder Hur illa grinar du, sade Ramund Och värre ser du ut, sade Ramund den unge Och Ramund, han drog sitt stora svärd Det kalla han Domlingen dyre Så högg han den stores huvud av De femton par oxar ej kund röre Jag tänkte det inte nappa, sa Ramund Det nappa likaväl, sade Ramund den unge Och Ramund, han lasta skeppena sju Med guld och med ädla stenar Så segla han över den stora sjö Allt inne på kejsarens lande Nu är jag kommen här, sade Ramund Förutan stort besvär, sade Ramund den unge Och Ramund, han tog i dörren med kraft Så alla de murarne rämna Och fönstren ut genom dörrarna sprang Och stenarna ramla tillhopa Såg du jag slapp in, sade Ramun Nu gäller pälsen din, sade Ramun den unge För käre, min Ramund, du skona mitt liv Du gör mig nu alls ingen skada Mitt halva rike jag vill giva dig Och också min yngsta dotter Detta tar jag när jag vill, sade Ramund Din dotter också till, sade Ramund den unge Och Ramund, han drog sitt stora svärd Det han kalla Domlingen dyre Så högg han kejsarens huvud av Det rök femton spanska mile Jag tänkt det inte nappa, sa Ramund Det nappa likaväl, sade Ramund den unge