1000 alper

Jag har penna block, vart jag än landar här För att bygga nått nytt på plats Vill inte laga det gamla, lever i bubblan Jag hoppas ingen får andas, så hör jag allt det där Som du står för och stoppar fingrarna i halsen Handsken passar, kanske klassas jag som underligt barn En man av sitt ord, men mest känd för den vassaste udden i stan Den äldsta hunden har nu satt sig och fastnat i träsket Snälla, låt mig dö nu och blanda min aska i bläcket För det skall kännas som en grundlig lobotomi Jag tycker det skulle kännas pundigt att va' kort och koncis Jag vänder taggarna utåt som ett kaktusfält Går från glömd till packad och slutsålt och blir sen aktuellt Det kommer fan aldrig hända att jag faller av Skapandet är min triumf och den här pennan den är allt jag har Så jag skriver om det här, mina vänner och mig Tiden kommer alltid bära vårt namn Vad hände med dig? Refräng: 2x Jag flyger upp från djupet i marken Innan det rinner ut i sanden Låt min röst få höras över tusen alper Så spela mig högst, spela mig väl Och låt mina känslor få komponera en sång utav hela min själ Dessa rastlösa själar lever på bröd och vatten Bortom dagen, ingen kan ens se mig med ögon i nacken Det kan även bli för mycket för den dekadente Dom som står när det värsta händer är dina bästa vänner Sätter tänderna i synden och blir ditt svarta får Allt känns lika för i skymningen är alla katter grå Fast i en död romans jag sitter och skriver Får tusen år verkar som en ögonfrans i blicken på tiden Så sliter jag ut, mitt hjärta skriver ur mitt häfte Och hoppas att livet ska sluta bättre, bit i sura äpplet Massa tjafsar och frågar hur väl passade handsken Kommer aldrig ut, masken i flaskan har skaffat ett flaskskepp En lyxvision i vanlig tappning, musiken min är farligt vacker Tar aldrig av mig hatten som Charlie Chaplin Jag är här, där lärda får nog Vända kinden, skriver med en gåspenna Gjort av fjädrar från en ängels vinge Refräng 4x snap: isaakre