Vals om sommaren

Nu är den förbannade sommar'n här. En obeskrivlig plåga. Svettig och dammig och sur och tvär torteras jag av sol. Hur sommar'n kan vara så populär det är för mej en fråga. jag pustar och flåsar med stort besvär bland sippor och viol. Fan, vad jag plågas och lider. Huden är rödbränd och svider. Svedan är värst bak på ryggen. När solen gått bort kommer myggen. På dagarna får jag visiter av småkryp som stinger och biter. Spyflugor, humlor och bromsar och myror och getingar. Törsten är olidlig, ölet ljumt och maten står och surnar. Sommar'n som skalderna jämt berömt får gärna bli till höst. Blekfeta kärringar på var strand är gnälliga och sura på ungar som bråkar och kastar sand och spiller saft och glass. Vi badar i avloppsbrunt vatten, får maskrosor uti rabatten. Luften den stinker av tjära. Vad mer kan Carl Anton begära? Om jag ligger i solen och lurar väcks jag av åska och skurar. Drömmen vi drömde om sommar'n, i vintras, var alltför falsk.