Då syns du inte mer

Du gav det du hade De ville ha mer Och ingen ska tacka dig De har väl nog med sitt Först gav du din omsorg Sedan gav du ditt liv Till tomheten gapade Och det var då du föll Så du får stjäla till din mat Sedan tigger du Fast ingen vill ge Men du sitter tyst Så syns du inte mer Och du fick se hur flocken kom För att en och en -Så gömmer de sig Men ligger du ner Då vågar de sig fram Och kan du förlåta Då börjar det om En del får visst aldrig nog Du får väl bli som de Och nu går du ensam Man kallar dig hård Det kan du förlåta dem De har väl nog med sitt Så då får de stjäla till sin mat Och tigger de Fast ingen vill ge Då sitter du tyst Då syns du inte mer För du fick se hur flocken kom För en och en så gömmer de sig Men när du ligger ner Då vågar de sig fram Men du ser inte vad de gör De har aldrig brytt sig om någonting De är ständigt på jakt -åt sig själva