Nu susar det tungt genom ångande dalar,
nu susar som stormen hans vagn över fjällen.
Här sitter jag och röker min pipa på hällen,
och känner på hur nattvinden smeker och hugsvalar.
Och kommer han inte så kvittar det lika,
ty skogen är så härlig och natten är så varm!
De veta ej, de tröga, de lärda, de rika,
vad livet är om natten i vildmarkens barm.
Vi födas under smärta och skratta när vi kunna,
och drömma när vi kunna och tiden han går,
vi bryta våra blommor och älska dem som dofta
och somna en gång stilla och glömma våra år,
glömma våra år... glömma våra år.
Vad livet är om natten när födelsen och döden
gå dansande och vandrande kring gamla gråa hus,
när makterna ha rådslag och dikta våra öden,
i sommarnatt, i skugga, i alsnårens sus!
Vi födas under smärta och skratta när vi kunna,
och drömma när vi kunna och tiden han går,
vi bryta våra blommor och älska dem som dofta
och somna en gång stilla och glömma våra år,
glömma våra år... glömma våra år.
Nu susar det tungt genom ångande dalar,
nu susar som stormen hans vagn över fjällen.
Här sitter jag och röker min pipa på hällen,
och känner på hur nattvinden smeker och hugsvalar,
hugsvalar...
Vi födas under smärta och skratta när vi kunna,
och drömma när vi kunna och tiden han går,
vi bryta våra blommor och älska dem som dofta
och somna en gång stilla och glömma våra år,
glömma våra år... glömma våra år...
