Far och mor i grinden då jag kom och tog farväl
Bilden av dom bär jag, i mitt hjärta och i min själ
Varje natt far jag tillbaka
Och vägen blir allt längre till landet långt bort och länge sen
Där vi viskade förtroligt i skymningen
På bänken invid törnrossnåren
Ljusa kvällar om våren
Sorgen som jag känner den kan ingen här förstå
Herre, ta mig åter, låt mig se det jag saknar så
I min tanke far jag ständigt tillbaka
Men jag når aldrig landet långt och länge sen
Där vi gick så tätt tillsammans i skymningen
Som festfolk under ungdomsåren
Ljusa kvällar om våren
Om du vill att gud ska flytta dig tillbaka till Sverige
Ja, då sträcker jag ut armen håller kvar dig hos mig
Så du hörde vad jag bad om?
Jag har frågat mig länge vad du saknar
Och nu vet jag att du längtar tillbaks
Jag har spart nånting som jag vill att du ska se
Längtar aldrig du liksom jag efter vårt gamla hem och våra kära
Någon gång kan väl hända
Men dom här får mig att minnas varför vi gav oss av
Anna gamla känger
Vår barn ska tacka oss två en gång Kristina för att vi tordes flytta
Du menar det
Jag har ett förslag som jag tro kan trösta dig lite grann
Jag tänke be din far skicka hit
Några kärnor från apeln där hemmavid
Här kan du sedan plantera ett träd, det blir din egen apel
Våra barn ska aldrig känna längtans vånda och ve
Inga klara syner från mitt förgånga ska dom se
Dom ska aldrig fråga sig om det knoppas eller blommar i landet långt bort och länge sen
Inte höra ljud av skratt i skymningen
Som ekon ifrån barndomsåren
Ljusa kvällar om våren
