Gryning

Hör vindens klagande, hör skogens sång Omkring mig viskar du i tankar bort Du är som ödets lek Du är som dödens svek Där bortom tid och rum Är inget glömt Kommen du vännen min Alltjämt så stark När allting rämnat har Så tag min hand Du är som ödets lek Du är som dödens svek Där bortom tid och rum Är inget glömt Nu stiger solen upp och dagen nalkas åter Nu skingras dunkla tankar i mitt sinn För sista gången skall den smärtan mig nu lämna När sorgens sista tårar runnit ner Till jordens svarta mull I var blomma dväljes en skatt Spå den stjärna som tiderna sett Allt är stilla, ursinnet vakar Drag nu oket, ej skall vi falla utan sorg Du är som ödets lek Du är som dödens svek Där bortom tid och rum Är inget glömt Nu stiger solen upp och dagen nalkas åter Nu skingras dunkla tankar i mitt sinn För sista gången skall den smärtan mig nu lämna När sorgens sista tårar runnit ner Till jordens svarta mull