Gatan Nedanför Mitt Fönster

Gatan nedanför mitt fönster

Är en del av nån slags mönster

Som jag inte kan förstå

När jag ser mig själv där gå

Hem mot hemlösheten

Hem mot ensamheten

Hur orkar dom där nere vandra

Har dom verkligen varandra?

Så kallt det verkar där på kvällen

Fast än syns många öppna ställen

Där finner många kanske värme

Men jag mår bara ännu sämre

Och nu när jag ej längre dricker

Ser jag varje dröm som spricker

Ser jag alla fel och brister

Allt man förlorar, allt man mister

Utifrån så ser jag sorgen

På alla gator o alla torgen

Och på ett litet fik

Som fick läggas ner, för det var ingen som hittade dit

Att utsättas för detta livet

Att just detta ska va oss givet

Stjärnorna och himlavalvet

Mörkret hoppet och förfallet

Se det barn som sorgligt växer

Mitt bland flaskor döda växter

Ja, Jag vet att det finns kärlek

Men varför finns allt det där andra

De där som kryper under skinnet

Som får mig att skaka fast ingenting händer

I det allra mest banala

Hör jag hemska röster tala

Om ett outsinlig ensamhet

Och historien om ett stort paket

Fyllt ut av förhoppningar

Av kungar och av drottningar

Men när det öppnats gick allt fel

Inte en enda sak var hel

Tårar och en brusten dröm

Lilla älskling, glöm, glöm, glöm

Men själv så kan inte glömma

Längst in i hjärtat försöker jag gömma

Saker som jag aldrig såg

För jag kunde inte fast dom rakt framför mig låg

Jag gjorde nog mitt bästa

Det bästa jag kunde då

Men även om det är så

så bränner det som elden ändå

När jag tittar ner på gatan

Och ser mig själv där gå

Jag orkar inte

Men jag gör väl det ändå.