Aura

I ett konstant mörker skymmer jag din aura.

Bortom all ensamhet finner vi varandra.

Skapta ur samma förakt återspeglar vi oss själva.

Och från ett andetag vittrar vi bort.

 

Från djupet föds vemodet.

En reflektion dold inom oss själva.

Som äter upp allt som inte finner ro.

Vägled oss genom vår förruttnelse.