Jag väntar vid min mila

Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida Medan stjärnorna vandra' och nätterna går Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida Den käraste, den käraste med ögon blå Jag har tänk mig en vandrande snöhöjd blomma Och drömde om ett skälvande, gäckande skratt Jag trodde jag såg den mest älskande komma Genom skogen, över hedarna, en snötäckt dag Glatt ville jag min drömda på händerna bära Genom snåren dit bort där min koja står Och höja ett jublande rop mot den kära: "Välkommen, du som väntat i ensamma år" Jag väntar vid min mila medan timmarna lida Medan skogarna sjunga och skyarna gå Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida Den käraste, den käraste med ögon blå Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida Den käraste, den käraste med ögon blå