Tokiga Ida

En oväderskväll i oktober, regnet slår mot min bil Jag kör på en väg längts kusten Jag är trött jag har rest rätt många mil Jag ser ett värdshus där borta vid vägen Där stannar jag i natt En plåtskylt över dörren önskar mig välkommen till värdshus "svarta katt" Jag parkerar min bil på gården, tar min väska och går in Röken ligger tungt över borden önskas det rum, var vänlig och ring Medan jag står där och väntar på värden Ser jag mig omkring Fast det äår fullt av folk i lokalen så är det tyst Som om man väntar på nånting Nu ska tokiga ida dansa, som hon gör varenda kväll Medan folk vid borden kastar småmynt Och skriker "nu e tokan snäll" Ta och dansa och skratta och va rolig För oss vi gillar ju dej Snurra runt så fort som du kan så klappar vi för dej Tösen hon tar tag i kjolen, börja svänga lite nätt En man hoppar upp på stolen och skriker – nu e de rätt Snart så klappar alla taktfast Tempot ökar mer och mer Tösen försöker att hinna med men till slut så faller hon ner Den bilden har etsats i mitt minne, fast många år har gått Jag har tänkt i mitt stilla sinne Hur kan människor bete sig så rått Så idag är jag tillbaka, på värdshuset svarta katt Jag har nog suttit försjunken i tankar När värden frågar mig – hur e det fatt? Jag undrar hur det gått för ida – lever honb ännu Ja – hon behöver inte lida – man hämtade henne en jul Nu bor hon på hospitalet och där har hon det bra Hon får mat och rena kläder och en tur i parken varje da' Jag ser genom värdshusets fönster hur skymmningen faller på Jag skäms lite för min feghet – att jag inte hjälpte henne då Nu är det fullt av folk i lokalen man har börjat komma igång Någon frågar " var e' frans i dalen" här behövs det lite dans och sång Nu ska tokige frans dansa som han gör varenda kväll