Pa Landet

Här i vårens och naturen sköte Dit jag flytt från stadens kvalm och tvång Här jag stämt med dig, min lyra, möte Här du åter klinga må, min sång! Flora blomsterprydda spiran sträcker Över bladlös skog och naken mark Strax, vad liv hon med sin trollstav väcker Vad förvandling i den vida park Sippor mysa på den mattan gröna Där nyss drivan fällt sin sista tår Trädens kronor, svällande och sköna Slå för vårvind ut sitt fagra hår Blåögd källa ner i dalen leker Mellan blomstren i sin högtidsdräkt Böljan solbeglänsta stranden smeker Rörd av västanvindens ljumma fläkt Och med nyväckt kärlek på sin tunga Hör jag sångfågeln, fri och nöjd Än från toppens späda kvistar sjunga Än sig svinga upp i himmelshöjd I er famn, som mig nyss öppnat blivit Jag och stämma vill mitt hjärtas lov För det sköna som naturen givit Bli en bard vid hennes rika hov!