Sveablotet

Ej följer vi, han som bröt vår lag Och svek asar och hävd blodoffrets sed Skall hållas för vårt folk Ett blot för svears väl Inge, den kristne han fördrevs, och fram klev där en man Som plägar folkets tro Blod till offerträdets stam, och hästens delar slets Ett blot för svears väl Och lågorna stod i natten - gården brann Ett flammande hov, vår tid är förbi Och de skrin, från de som av elden famnats Blev till sång, en helfärdens hymn, vår tid är förbi Hämnd, ett illgärningsdåd fyllt av nid Åter i Svetjud med sin hird Död, för drotten som offret har lett, bränn ned hans hall (Bränn ned hans hall) (Bränn ned hans hall) (Bränn ned hans hall) Ej, ett liv ur denna gården skall se, en gryningens ljus! Bränn inne dess folk, och med dem dess tro Sven som kom ut föll kort för svekfullt stål (För svekfullt stål) Och högt slog lågorna genom natten - gården brann Ett flammande hov, vår tid är förbi Och de skrin, från de som av elden famnats Blev till sång, en helfärdens röst, vår tid är förbi Aldrig mer, vårt folk ska följa seden Förfäders rit från urgammal tid, den brinner i natt Aldrig mer skall en konung nu följa de gamla Aldrig mer ska svearnas blot ge liv till vårt folk Aldrig mer