Dagen Flyr

Mig dagen flyr, och åldern ögat skymmer Min kraft är tärd, av år och av bekymmer Mång barndoms vän, sin vila funnit har Jag ensam snart, på jorden vandrar kvar Du lät mig trött, o Fader vilan smaka Jag vilse gick, du förde mig tillbaka Jag ångrade, jag var vid sorgset mod Du mättade, du tröstade så god Nu önskar jag, om det min gud behagar Att sluta få, de mörka årens dagar Och lägga ned, mitt huvud uti ro På gravens bädd, mitt sista lugna bo Men själen skall, på denna sista färden Upp stiga likt, en gnista ut ur härden Och söka fri, sitt helga ursprungsljus Om askan än, man bäddar ner i grus Långt bättre är, en enda dag hos Herran Än tusen år, i denna öken fjärran Dess morgonsol, med längtan bidar jag Dock ske ej mitt, men Herre ditt behag