I nattens sista timma

Sitter du i mörkret och sörjer det som var Så fastnar du i tiden fast ingenting finns kvar Du slår dig själv i bojor som du smitt av bitterhet Och ingen tar sig in i din värld av ensamhet Livet kan vara din vän först när du lever Ödet kan formas igen, bojorna brytas sen Döden ska komma till dig, vem är förskonad? Om du är nöjd eller ej hämtar han dig ändå I natten sista timma när lågan flämtar till Då vaknar också döden och frågar vad du vill Han väntar där i mörkret som tätnar i ditt hus Befriar dig från skuggor och blåser ut ditt ljus Livet är bara ett lån, du är en låga Var den än kommer ifrån, tändes den dock för dig Håll den så länge du kan, liv är att våga Bara en gnista som brann var den då ljus för mig Vad finns kvar av det du hade då? I en tid som inte längre finns, väntar livet i det stora blå När du vågar lämna allt du minns Livet är bara ett lån, du är en låga Var den än kommer ifrån, tändes den dock för dig Håll den så länge du kan, liv är att våga Bara en gnista som brann var den då ljus för mig