Strömkarlen

Att de vågar dansa På en grav som Stora Sten Fast krafterna finns på platsen Har de glömt deras ben Där sitter nu en spelman Som de inte sett förut Han spelar en märklig polska Den vill inte ta slut Spelar han för älvorna De har han lärt I strömmen Ögonen har vattnets färg Och melodin har drömmens Dansen går mot älven Han står kvar I månens sken I sorg ser han ut mot forsen Där han vaktar sin sten Nu har han spelat bort dem Han är vacker där han står Så ensam kan ingen vara Än han som ingenting får Spelar han för mänskorna Så går de rakt I strömmen Ögonen får vattnets färg När melodin har drömmens Ser du var de dansar Nu när forsen tagit sitt Hans hjärta är tungt av sorgen För han ville ha ditt Så går han ner mot bruset Han kan aldrig komma fri Där hör han hur forsen spelar På en sorgsen melodi Han spelar för sin längtans skull Det han hann lärt I strömmen Ögonnen har vattnets färg Och melodin har drömmens