I Det Osynliga

Så var då resan slut, Jag tog av mig skorna och gick ut i natten. Det föll en sten från mitt bröst, Jag känner en befriande tröst om natten, I det osynliga... Här finns en plats där jag kan vara. Min låga kommer sakta tillbaka. Du föll så lätt i mina armar, I det osynliga... Vi tar en dag i sänder, Vid horisontens ände, Där vi kan andas du och jag. Vi tar en dag i sänder, Nånstans där allting vänder, Där vi kan andas du och jag. Vi vadar ut i sommarnatten, Ut i det osynliga. Vilken lättnad för en man, Som alltid trott att tid är sand. Man går så ofta trött och tung, Har svårt att finna något lugn. Men i det osynliga, Där förvandlas all min skuld till aska, En befriande stund. Jag kan lämna allting bakom mig, I det osynliga... Vi tar en dag i sänder, Vid horisontens ände, Där vi kan andas du och jag, I det osynliga. Vi tar en dag i sänder, Nånstans där allting vänder, Där vi kan andas du och jag, I det osynliga. Vi vadar ut i sommarnatten, Ut i det osynliga. Vi vadar ut i natten du och jag, Ut i det osynliga. Vi tar en dag i sänder, Vid horisontens ände, Där vi kan andas du och jag, I det osynliga. Vi tar en dag i sänder, Nånstans där allting vänder, Där vi kan andas du och jag. Vi tar en dag i sänder, Vid horisontens ände, Där vi kan leka du och jag, I det osynliga. Vi vadar ut i sommarnatten, Ut i det osynliga.