I mörkret ligger jag och hör
Hur klockor dånar utanför
Med långa, tunga, jämna slag
Som mörkrets djupa andetag
De dövar allt och söver allt
Och löser tingens dimgestalt
I långa, tunga, jämna dån
Som tanken aldrig lossnar från
Jag är bland dem, som knappast finns
Och bara vet, och bara minns
Det gamla mörkrets hjärteslag
Som väntar ingen morgondag
Som fruktar ingen morgondag
