Ormhäxan

I en svart tjärn vid furors rot Hon stod tjärad och täckt av sot Giftig sugga, en ettrig mara Vackraste skugga ur jordens djup Ormarna knyckte och ormarna grep Slingrande ur hennes sköte Som hornkronor, som spindelns ben Som nattens slingor ur jordens djup hon skrek Hon ristade mitt kött, hon drack mitt blod En stekande klinga i hjärtats kött Jag blivit offrad till henne Denna giftiga mask som gör allt dött Ormhäxan – hon drack mitt blod Ormhäxan – hon vid tjärnen stod Ormhäxan – täckt av sot Ormhäxan – vid furors rot Ett svek nu oväntat fällde mig Jag föll sargad och livlös Allt var dött utom en gnista blott I själen dit uranden livet sått Ormarna knyckte och ormarna grep Slingrande ur hennes sköte Som hornkronor Som nattens slingor ur jordens djup hon skrek Mitt blod ner i tjärnen rann Det svartare än svart då blev Mitt blod ner i tjärnen rann Det svartare än svart då blev I en svart tjärn vid furors rot Hon stod tjärad och täckt av sot Giftig sugga, en ettrig mara Vackraste skugga ur jordens djup Ormarna knyckte och ormarna grep Slingrande ur hennes sköte Som hornkronor, som spindelns ben Som nattens slingor ur jordens djup hon skrek Mitt blod ner i tjärnen rann Det svartare än svart då blev