Törnrosa

Det var en dag, en fest ja utan like, födelsedag min dag, min dag

i ett annat rike

Jag såg på prinsen

Han var så glad att jag nu äntligen kom, och jag kände att nu lever jag för första gången nånsin I mitt liv, i mitt liv.

Nu står jag här, så fri, och helt otvungen Vad skall jag kunna säga?

Jag visste knappast själv vem jag var, som Törnrosa har jag sovit i en värld

som givit törnen till min prins.

Det blir ju höst, löven faller

och det blir grått och ruggigt

Blommorna vissnar också

Det kan vi inte göra nåt åt.

Men om jag dör så dör jag ändå till ett liv som jag får leva med dig.

Men kärleken är varm och den pulserar Mitt i mitt vinterhjärta

så blev det plötsigt sommar igen.

Och jag kände att jag lever ja jag lever, mer än nånsin igen.

Var är du nu, var är du,

du som inget visste, var finns du nu?

Du som alla glömde, svulten på kärlek, men vi är inte en vi är två

och nu får du börja leva för ditt liv

Är inte längre som förut.

Födelsedag, din dag, i ett annat rike.